We're all part of the big cosmic joke

Nattens dystra mörker har lagt sig över stadens alla vrår.
Omgiven av en djup tystnad, är det bara jag, ensam.
Det är nu min tid är i centrum.
Mörk i sinnet, denna tid är mitt melankoliska andrum.
Det är denna tid jag ofta finner mig själv förundrad över
världen, den dystra kaotiska värld vi alla är en del av.
Det är en ledsam stund, en stund fylld av sorg och smärta,
då jag tänker på hur världen ser ut, inte den idylliska
världen de flesta av oss lever i.
Nej. Den riktiga världen, den ondsinta, fördömda värld,
som vi kallar jorden.
Vi är de fördömda, den egocentriska ohyran som sakta
dödar vår jord tills ingenting finns kvar.
Vi är alla mördare, direkt eller indirekt. Döda är vår natur.
Jag påstår här och nu att människosläktet är ett gift.
Vi är alla djävulens avkommor, onda i sinnet,
dock lever vi alla i idyllen av en blomstrande god värld,
där vi alla gör vårt bästa, försöker vara så goda vi kan.
Detta är rentav inbillning, vi är onda intill själen.
Vår värld är fördömd, vi är fördömda. Vi förtjänar vad
som komma skall.
"Maybe this world is another planet's hell" sade
Aldous Huxley för längesedan, jag överväger detta.
Det vore inte helt otroligt om så var fallet,
det skulle snarare förklara en hel del.
Denna djupa melankoli färgar mina tankar.
På nattens mörka timme, är detta vad som upptar min tid.

När jag egentligen borde plugga. Om inte sova.

The jasmine's in bloom

Har promenerat idag.
Brukar vanligtvis inte göra sånt,
men det kändes bra, faktiskt.
Har dock förträngt mina studiebekymmer.
Och det ska jag fortsätta med.
Ersätter min ångest med alkohol,
falsk lycka och dans.
Idag är en bra dag. Idag är det vår.
Fira med Jason Mraz - Summerbreeze.

I survived against the will of my twisted folk

Har kollat på where the wild things are, igen.
Tittar nu på desert flower, den är intressant,
jag läste boken för flertalet år sedan.
Den var faktiskt bra. Tror jag.
Nu läser jag en bok som heter Främlingen,
av Albert Camus, och den är ancient. Från 1940 typ,
give or take a few. Jag gillar den inte alls förövrigt,
den är grå, platt, trist och framställer livet som menlöst.
Irriterande.
Har haft en viss låt på hjärnan hela dagen, helt underbar:
Porcupine Tree - Lazarus.

The sun guided me home

Möjligtvis en av de snyggaste/vackraste musikvideorna jag sett.

En otroligt bra låt.

Bra sångtext.

Den är bara genuint bra, denna.

A point we pass from which we can't return

I believe in angels.
Not the kind with wings.
No, not the kind with halos.
The kind that bring you home,
when home becomes a strange place.

Rise Against - The good left undone.

Feelings feel bad

I have a feeling.
It feels like there is something missing.
I know what it is, I do know my missing.
I want it to go away, this feeling.
I dislike this feeling, of missing.
I do not miss you... it's just empty.
Your presence still lingers,
which makes me feel quite empty.
I have this feeling.
It might be the sudden realization,
that you might just really be gone.
I really wish you are.
But I just also really doesn't like to have this feeeling.
To have a feeling that feels like a part of me is gone.
Like there's something missing.

Like I have emptiness cursed all over myself...

Devendra Banhart

En av nutidens absolut vackraste hippieflummare.

Är förövrigt också en väldigt bra musiker.

My respect to the ones making changes

Xavier Rudd - Better People.
Helt fantastiskt underbar, denna är.
Jag ska lära mig spela gitarr endast för
att kunna spela xaviers musik.
Hans texter är fantastiska.

King of the hopeless will fall

Väldigt snyggt.

Inspiration

Edie Sedgwick och The Velvet Underground. This is the shit.
Är förövrigt riktigt sjuk nu, halvt döv och tinitus dessutom.
Gårdagens utgång var kanske inte heller till min hälsas profit,
men det talar vi inte om.

Life might just treat you unkind

Skriver mitt PA nu, som ska lämnas in imorgon.
Här skrivs det massor om Röda Korset.
Är uppe i 14 sidor nu, och det lär bli några fler.
Vilket i sin tur betyder att det inte blir någon sömn inatt heller.
Har inte sovit på flertalet dagar nu.
Jag tror att jag sov senast i tisdagsnatt, och innan det hade jag
också haft ett par nattvakor på rad.
Dessutom har jag en fullspäckad helg. Jag vet inte när jag kommer
få sova igen. Nästa vecka, perhaps? Lets hope so, indeedio.
Så jag ska alltså skriva skriva skriva massor om det röda korset,
och sen ska jag fortsätta skriva min uppsats om buddhagubben,
och sen om jag hinner ska jag försöka få in lite andra ämnen..
Så, the essence of it all, folks, is about to pass my lips:
Skjut inte upp allt till sista möjliga stund, för det resulterar i:
humörsvängningar, hormonsvängningar, alla andra svängningar,
insomnia, sömnlöshet, anorexi, psykiska sjukdomar,
dödliga sjukdomar, klaustrofobi, agorafobi, social fobi, spindel fobi, fönster fobi, religionsfobi, alla fobier...
Nej, nu kanske jag gick till överdrift. Men faktiskt, man får svängningar och sömnproblem. På riktigt.
Resten kanske inte så mycket, nej.
(Hoffmaestro - Young Dad)

Live by her grace

Förkyld och trött.
Less på katarismen och less på buddhismen.
Ciggpaus. Men först: Mishka - Coastline Journey.
Åh sommarljud. Åh sommar. Snart.

Everything looks perfect from far away

Jag har nu sagt upp min vänskap med Buddha.
Vi är inte längre bundisar.
Jag gillar inte honom.
Jag gillar inte att skriva uppsatser om honom.
Han är tråkig. Jag vill inte mer. Så tråkigt.
Men man gör vad man måste,
jag måste stå ut med gubben en stund till.
Egentligen är han ganska fascinerande,
men jag är mätt på Buddha och hans s.k. buddhism.
Nu ska jag fortsätta.
Le soundtrack: Iron & Wine - Such Great Hights

Roads that never end

Just nu sitter jag och förbereder mig mentalt för
två religionsuppsatser som jag ska skriva idag.
Jag ska också skriva hela mitt projektarbete.
In på fredag. Har icke börjat.
Som vanligt är jag djupt nere i skiten och är förvirrad
och allmänt stressad.
Igår var förövrigt ingen bra dag. Jag var trött,
och jag var panikstressad. Vilket i sin tur ledde till
att jag var väldigt otrevlig och kastade min kaffekopp
i väggen. På en lektion. Det var pinsamt.
Hursomhelst, PJ Harvey och jag ska get going nu.
PJ, det är en riktig kvinna må jag säga.

True by nature

Sound: Xavier Rudd - Locked In Grace

Epiphany

I never felt divine, i never felt celestial.
More likely i felt profane, simply unholy.
I was never ment for the skies.
I cried when i was told
there is a hole in my soul.

I'm aching, i'm hurting.
I'm condemned to a life in agony.
The remainings of my tortured body,
is only the hollow shell of something
that used to be me.
I cried when i was told
there is a hole in my mind.

I never slept in peace.
I never felt alive, nor have i ever felt awake.
I never loved.
I never felt.
I cried when i was told
there is a hole in my heart.

All i ever did was cry.

How many rules can I break?

Nattvaka! Jag spenderar natten med lite religionsmys,
etik och livsåskådning, och kanske lite historia på det.
Eventuellt hållbartsamhällsbyggande får plats någonstans,
kanske geografi dessutom tillochmed!
Vad som inte är så passande för natten är att min hjärna strejkar.
Är helt hjärndöd, det är ett tomrum innanför pannbenet,
där det egentligen ska vila en 1 kg tung hjärna.
But there's nothing there. Worries me a bit.
Nej, nu ska jag och min kaffe leta på min effektivitet och
ambition (jag har ingetdera, aldrig haft, kan bli svårt att hitta)
och skriva uppsatser om sånt som jag inte kan förstå.
Men hey, jag är ju iallafall på gott humör.
Just nu är soundtracket Brandi Carlile.
Hon är ett angenämnt sällskap en marsnatt som denna.

It’s a mystery

Rensar mina spotifylistor på crapshit som har våldgästat
mina fantastiska älskade horseshit-listor för länge.
Varje lista ligger på ca 800 låtar.
Förutom den jag rensar nu, den sitter på 2000 låtar.
Jag befarar att denna rensning kommer ta låång tid.
Så. Jag tar en paus, äter thaiwallahchaimat, ett glas cola
och Karen O and The Kids - All is love.
Jag vill bara kolla på Where The Wild Things Are om..
och om igen...