Tomhet. Tomt på allt. Tomt på tankeverksamhet. Tomt på passion. Tomt på livslust. Tomt på kreativitet. Tomt på vänskap, glädje, kärlek, lycka. Och det är jävligt jävla tomt. I'm fucking hollow.
Ju mer jag tänker på det, ju mer tom känner jag mig. Det känns som att jag är helt utan substans, lealös. Jag är bara en kaotisk röra av ångest och rädsla.
Men snart är våren här. Min räddning. Min frälsning. Våren kommer. Och med den kommer jag igen.
Vilken jävla skitdag. Idag har nog vart den sämsta dagen på länge. Och då har jag heller inte haft en bra dag på en väldigt lång tid. Men denna dag, den tar nog priset på hur skitig en dag kan bli. Jag kan ju säga så här mycket iallafall: Jag är ett fiasko. Hela min existens är ett fiasko. Är jävligt jävla trött på den här skiten nu. Jag är jävligt trött. Inte ens min homemade cheesecake kan kompensera för denna skitdag.
As somebody once said... There's a difference between a failure... and a fiasco. A failure is simply the non-presence of success. Any fool can accomplish failure. But a fiasco. A fiasco is a disaster of mythic proportions. A fiasco is a folktale told to others... that makes other people feel more alive... because it didn't happen to them. I'm fine.
Tänkte spendera kvällen med teologi. Till en början gick det faktiskt bra, skrev två sidor, men sen.. Sen hittade jag det gamla hederliga windows programmet Windows Movie Maker. Och där fastnade jag.. i timmar. Nu ska jag ta mig an buddhismen igen, sedan står hinduismen på tur. Ingen sömn för mig denna ljuvliga natt. Tar igen det imorgon.. Soundet: Elvis Presley - In the ghetto
Ett otroligt unikt album, dystert och skumt. Låtarna känns nästan lite psykopatiska, deprimerande men samtidigt kärleksfyllda. Ett av Waits bästa album utan tvekan. Och ett magiskt mästerverk. Albumet påminner mig förövrigt om The Dracula Song i filmen Forgetting Sarah Marshall. Kan dock inte sätta fingret på varför de påminner om varandra.
Otroligt trött på allt. Det gör ont och jag vill bort, långt bort. Allting är för utmattande, min ekonomi som ligger på noll om inte minus. Skolarbete som jag gör allt för att ignorera men det börjar brinna i knutarna nu.. så att säga. Mina vänner som jag har insett inte är riktiga vänner, eller ja, så känns det iallafall. Ser ut som ett djävulskt monster på insidan men framförallt utsidan, sitter och photoshopar foton på mig, känns bättre så. Inser att jag bör göra en radikal ändring av livsstil. Orkar inte. Vill inte. Vill aldrig se mig själv i spegeln igen. Jag är obeskrivligt trött på mig själv. Vill bara bort. Ryan Adams - Words
Har kollat på Elizabethtown igen. Överdriver inte om jag säger att jag ser den minst en gång i veckan. Jag är kär i den. Kär. Och jag är lika kär i soundtracket som i filmen. Soundtracket är jävligt bra.
Är ledsen. Vill inte vara här längre. På riktigt. Jag. Vill. Inte. Jag skulle med glädje lämna denna gudsförgätna plats och aldrig komma tillbaka. Eller jo, min familj är lite för bra för att jag aldrig ska se dem igen. Jag tar med mig dem, för nu ska jag dra. Tänker inte stanna här längre. TÄNKER INTE. Jag ska bort. För alltid. Finns ingenting här (förutom min familia) att sakna. Ingenting. Yellowcard - Way Away (acoustic version)
Filmer. Massor av filmer. Jag gillar Voddler (despite some system errors that is fucking me up). Igår kollade jag på filmerna: Beat The Drum och Bridge To Terabithia. Har precis kollat på: Vicky Cristina Barcelona och ska nu se The Book of Revelation. Tacka gud för Voddler. Eftersom jag inte har något How i met your mother avsnitt kvar att se så får lite handplockade filmer duga. Men de jag nyss nämnde är absolut sevärda. Kolla på dom!
Det är inte bra. Ni är inte bra. Jag är inte bra. Vi är inte bra. De är inte bra. Ingenting är bra. Allt är bara en stor klump av dåligt. Vi är ett stort meningslöst svart hål. Vakuum. Är vad vi är. Mänskligheten är ett jävla gift. Vill inte vara en del av mänskligheten just nu, och vill inte vara med någonting mänskligt just nu. Jag är trött på människor. Idioter varenda jävel.
Imorse (7.oo på morgonen) blev jag utmanad att ta ett sömnpiller, saken är den att det var ett receptbelagt sömnpiller, ämnat för min vän som är kille och betydligt större än mig, alltså inte lämpligt för mig att knapra på. Men jag gjorde det, somnade efter en kvart. Och jag vaknade sju på kvällen. Men varför inte, lite sömn har väl aldrig skadat? Ah well, nu är jag iallafall riktigt trött kroppsligt, fortfarande, men är mentalt pigg. Ska förska sova nu ändå, ska bara mysa klart med Ryan Adams. Hela hans Heartbreaker album är hur underbart som helst. Mysigt. Nu: When the stars go blue (dock inte från Heartbreaker, utan från albumet Gold)