Absence

Det gör liksom.. fysiskt ont.
I hela mig.
Inte ständigt, nej inte hela tiden.
Utan det kommer som en rännil av smärta
och ångest genom hela mig, väldigt ofta.
En explosion inombords, som bara gör ont.
Och jag får svårt att andas, börjar skaka,
frysa, känna mig svag och kan knappt stå.
Och tårar, när jag tillåter, då kommer de,
som spöregn nedför mina kinder. Men bara när jag låter dem.
Jag kan heller inte tänka, minsta lilla tankeansträngning
ger mig en massiv huvudvärk.
Så mina 17 restuppgifter som ska in till nästa vecka ligger orörda.
Vilket leder till mer ångest,
och då orkar jag ännu mindre.
Det är en ond cirkel.

Och jag är bara så väldigt trött.