The Cove

Fått en ny fix idé: Dokumentärer.
Har en lista på 107 stycken som jag måste se.
Senaste jag såg var The Cove.
Nu vill jag bli aktivist, åka till Taiji och rädda delfinerna.

Naken

Dagar som denna önskar jag att jag gjort annorlunda.
Gjort mycket annorlunda.
Exempelvis inte tagit droger med fel människor,
eller haft sex med fel människor, under fel omständigheter.
Eller efterfestat med fel människor.
Önskar att jag inte festat så hårt som jag gjort (gör).
Att jag inte sabbat upp skolan.
Önskar även att jag tagit mitt jobb med större allvar.

Nu sitter jag här, fick kängan idag, so to speak.
Sju ämnen att plugga upp, i vilka jag redan börjat slacka i. Igen.
Min kropp är ångest i fysisk form.
Ångrar mycket jag gjort den senaste tiden.
Ångrar mycket jag inte gjort den senaste tiden.
Och jag orkar inte tänka på viktigare saker än hur mycket
bajs som får plats i en blöja, eller hur det kommer sig att
The Strokes förstår mig bättre än många andra.

Allt jag egentligen vill göra är ju att ta på mig ett par kissetofflor,
och fly. För vi alla vet ju: bättre fly än illa fäktas.
Och flyr gör man bäst med kissetofflor.

(Idag gör jag det enda som passar sig, hetsmissbrukar
Olle Ljungströms vackra trudelutter om miserabla liv)

You can tell by my smile

Melankoliska höstdagar

Lever. Knappt. Men än dock, jag lever.
Perioden är här. Ingen har förmodligen missat,
hösten är här. Jag är självfallet lika hösttrött.
Lika hösttrött som jag alltid är under höstens dystra dagar.
Ja, som varje år så är jag oumbärligt höstdeprimerad.
Dagarna består av sömn, för mycket föda (som gör att jag ser
ut som en uppsvälld ballong), cyniska och pessimistiska tankar
om allt och allt därtill, och de bra dagarna: alkohol.
Det är mitt årliga fina höstliv. Mår inte alls just nu,
och ingenting blir bättre av vetskapen om att de kommande
tre månaderna kommer innefatta ett intensivt studerande
utan dess like, då jag ska läsa upp hela sju ämnen.
Samhäll (A+B), engelska, svenska, hållbart samhällsbyggande,
historia och jag kommer att leva i samklang, i symbios
de kommande tre månaderna. Inga ord kan beskriva hur...
bra det känns. Ja, Det. Och sen att jag ska jobba 8-4 varje dag.
Yippiehurray. Januari kan komma nu, nu, NU.
För då drar jag.

Hursom, vad vi tydligen ser här, är att dark and twisty är,
once again, tillbaka.

Half of the time is total darkness

... half of the time I see the light.

Dyngrak igår. Fira idag. Ska inte bli dyngrak ikväll.
Kommer att bli dyngrak ikväll. Fan.

One time I trusted a stranger

Jag lever. Barely. Men ändå, jag lever.
Haft fullt upp den senaste tiden med att må bra.
I solen. Sommartid. Sjukt vad jag mår bra.
När det är sommar.
Okej. Nu mytar jag, ganska obarmhärtigt mycket.
Jag mår inte bra, egentligen. Men, om allt som sker nu,
skulle ske under vintertid, då skulle jag nog inte vara så mycket vid liv.
Allt är skitdåligt egentligen.
Men å andra sidan, så skiner solen just i denna stund, och jag sitter på min finfina balkong och dricker grönt te, citronvatten och c-vitamin, har hårinpackning, ansiktsmask och tar hand om mig själv.
Men ändå är allt skit. Men annars är det bra, bortsett från att allt är skit, så är det bra.
Jag kanske är lite like a rollong stone. Vet inte ut eller in, mår bra och mår fan inte bra.
Sen mår jag bra. Sen inser jag att livet på jorden är helt klart en annan planets helvete..
Fast.. Jag lever ju.

The Hollies - Jesus Was A Crossmaker

Framtidsvision

?

Sinnestillstånd

Det är sommar nu.
Jag vill att det ska vara så här för all framtid.
Se ut så här, kännas så här, bara vara så här.
Jag mår bättre nu. Det är nog solen, b-vitaminerna
har lämnat sina spår i mitt psykiska välmående.
Underbart.
Ikväll ska vara min Absolut sista pluggkväll.
Iallafall på ett väldigt bra tag.
Underbart.

Jag ska nog inte säga att allt är happy and lovely,
det är inte bra. Men bättre än tidigare.
Bra blir det nog inte på ett bra tag.
Men det är iallafall skönt att det är mindre dåligt.
Det är ju bra.